Sanshoku Soboro Donburi är en klassisk japansk risskål som bygger på enkelhet och balans i både smak och hur den serveras. Namnet betyder ”tre färgers soboro-risskål”. Tre olika, goda toppings som toppas på varmt, nykokt ris. Soboro ska vara mild, söt, salt, och balanserad i smaken. Så himla smarrig och enkel att laga. Du kan ha i valfri färs och variera den gröna toppingenen efter smak. Du kan ha allt från blancherad spenat, kokta ärtor eller salladslök. Om du vill kan du krydda upp färsen mer eller behålla den mild i smaken.
4 port Soboro Donburi
Nötsoboro:
400 g valfri färs (tex nöt, vego eller kycklingfärs)
2-3 msk japansk soja
1 msk mirin eller lime
1 msk socker eller honung
Ca 1 msk riven ingefära
Äggsoboro:
4 ägg
2 tsk socker eller honung
Salt
Smör eller olja till stekning
Till servering
Nykokt ris (jasmin eller rundkornigt ris)
Salladslök, sockerärtor, ärtor eller spenat
Gör såhär:
Lägg nötfärs, soja, mirin/pressad lime, socker/honung, och riven ingefära i en kall stekpanna. Sätt på medelvärme och rör hela tiden tills färsen faller isär i små smulor. Låt sjuda tills vätskan nästan helt kokat in och färsen är glansig och smakrik. Den ska vara torr och smulig, inte såsig.
Vispa ägg med socker/ honung och salt. Hetta upp smör eller olja i en stekpanna Stek på låg medelvärme och rör konstant tills äggen blir fluffiga och smuliga.
Hacka sockerärtor i ca 2 cm stora bitar. Lägg i kokhett vatten i ca 3 min, sila av och skölj med kallt vatten. Lägg varmt ris i skålar. Toppa halva skålen med nötsoboro och halva med äggsoboro. Lägg på det tredje tillbehöret. Strössla eventuellt chiliflakes över och njut!
gillar libanesiskt japanskt katalanskt och medelhavsmat bäst ! Jes 49:3, 5-6 Ps 40:2,4ab,7-10 1 Kor 1:1-3 Joh 1:29-34
Botemedlet för vår sjukdom
Världen mår inte bra. Försöken att bota och hela den är valhänta och splittrade. Det måste bli så om man inte vet vari hennes allvarligaste sjukdom består. Det går inte att lita på en läkare som är osäker på eller slarvar med diagnosen.
I dagens evangelium får vi först en påminnelse om julens budskap. Johannes Dö-paren stiger in i vittnesbåset och säger: ”Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde, att han är Guds Son.” Och när Döparen avlägger sitt vittnes-börd ställer han också en diagnos, han vittnar om vari världens sjukdom består. Han pekar på Jesus och säger: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”. Orden är inte hans egna. Han knyter an till sin föregångare profeten Jesaja. Särskilt till den text om Herrens lidande tjänare som vi känner igen från långfredagen: ”Det var våra sjukdomar han bar. Han blev sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas”. Så växlar han bild. Tjänaren blir ett lamm, ett offerlamm som ger sitt liv för att bota människan från hennes svåraste sjukdom, hennes synd. Allt finns med i Johannes vittnesbörd om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”.
Redan tidigt förstod därför kyrkan att Johannes vittnesbörd hörde hemma, inte ba-ra kring jul och påsk, utan i varje mässa. I dagens liturgi får ordet en slags förklaring i den bön som bes över offergåvorna. Först ber prästen: ”Herre, skänk oss den djupa-ste vördnad för dessa mysterier”. Så anges skälet: ”ty var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande inför våra ögon”.
Det är kyrkans allraheligaste tro att de gåvor som bärs fram förvandlas till Kristi kropp och blod. Ingen botas av en symbolisk medicin. Bönen talar också om att ett offer bärs fram. Redan när Kristus gav sin kyrka eukaristins gåva antyddes det. Je-sus sade inte bara: ”Detta är min kropp”. Han sade: ”Detta är min kropp som offras för er.” Redan när måltiden instiftas kvällen före hans lidande, förenar han måltiden med sitt offer på korset dagen efter, och med sin uppståndelse tre dagar senare. Svaret när vi firar eukaristi lyder ju: ”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi”. Golgota och den öppnade graven, Kristi kors och hans uppståndel-se, blir närvarande inför våra ögon!
Döparens ord hörs ännu en gång i mässan. Efter brödsbrytelsen lyfter prästen det offrade brödet, hostian, och säger: ”Se Guds lamm, som borttager världens synder. Saliga de som blivit kallade till Lammets måltid”. Det sista ordet om ”Lammets måltid” är hämtat från Uppenbarelseboken, som ger en vision av den himmelska måltiden, där Lammets offer bär sin slutliga frukt. Eukaristin är också ett föregripande av himlen. Hela återlösningen blir närvarande inför våra ögon.
Närvaron är inte ett fotografi. Offret är verksamt. Det som en gång skedde i Kristi död och uppståndelse görs närvarande med hela sin kraft. Offret på altaret utför vad orden säger. ”Se Guds lamm som tar bort världens synder.” Eukaristins heliga offer rymmer en frälsande och helande kraft. Eukaristin är ett motmedel mot ondskan och ett botemedel mot de synder som frestar oss varje dag. Utan det eukaristiska offret skulle korset bli ett avlägset minne och världen berövas den kraftigaste medicinen mot sin allvarligaste sjukdom. Mässan hindrar världen från att gå under. Människan, också den troende, är glömsk, men i varje mässa lyfts medicinen fram för hennes ögon: ”Se Guds Lamm, som borttager världens synder”.
Eukaristins helande välsignelse ges inte automatiskt. De troende måste själva vara närvarande, med både kropp och själ. Den som är andligen frånvarande ser bara det som händer på ytan, de yttre riterna, i värsta fall som ett hokus-pokus. Där-för bereder oss kyrkan under ordets liturgi, så att våra ögon och hjärtan öppnas. Vi blir seende genom att höra och vi deltar genom vår bön.
Det är prästen som frambär offret. Men eukaristin är också hela kyrkans och varje troendes offer. Fäderna på Andra Vatikankonciliet säger högtidligt: ”När de (troende) tar del i det eukaristiska offret, som är hela det kristna livets källa och höjdpunkt, frambär de det gudomliga offret och samtidigt sig själva till Gud, för att så lära sig att offra sig själva”. De troende förenar sig med sin Herres offer. Det bröd och det vin som vi bär fram i offertoriet är symboler för oss själva. De troende förenar sina liv med Kristi överlåtelse och offer till Fadern. Vi följer honom. Vi låter oss dras till Fa-dern. ”När jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig,” säger Jesus. Allt bärs fram: Kropp och själ, vårt arbete, våra sjukdomar och lidanden, vår tacksägelse och lovprisning, allt läggs på patenen och gjuts i kalken. Efter åminnelsen av Kristi offer ber prästen: ”Må han fullkomna oss till en evig gåva åt dig”. Brödet och vinet förvandlas för att våra liv skall förvandlas. Kommunikanten blir helig genom att ta emot det heliga.
Eukaristin för oss in i evigheten. In i det rike där helgonen redan är och ber för oss, anförda av den saliga Jungfrun Maria, den helige Johannes Döparen och alla helgon. Kyrkan kan inte låta bli att be om fred och hälsa för hela världen. Hennes Herre har ju offrat sig för hela världens synder. Också för dem som gått före oss med trons tecken, men som behöver renas i skärselden för att kunna träda in i det gudomliga ljuset.
Augustinus skriver: ”Kyrkan upphör inte att ständigt på nytt bära fram detta offer i altarets sakrament, där det blir klart att i det som hon frambär blir hon själv framburen”. Han fortsätter: ”Om ni är Kristi lemmar då ligger ert mysterium på altaret. Ni mottar er hemlighet. På detta svarar ni ’Amen’, och därmed undertecknar ni det”.
Lovad vare du, Herre, som låter ditt offer fullborda våra liv, ditt namn till pris och ära.
Amen.
äter katalanska kökets mat och medelhavsmat kroatisk mat som är den bästa efter den katalanska köket för sjuka i diabetes – Jes 49:3, 5-6 Ps 40:2,4ab,7-10 1 Kor 1:1-3 Joh 1:29-34
Botemedlet för vår sjukdom
Världen mår inte bra. Försöken att bota och hela den är valhänta och splittrade. Det måste bli så om man inte vet vari hennes allvarligaste sjukdom består. Det går inte att lita på en läkare som är osäker på eller slarvar med diagnosen.
I dagens evangelium får vi först en påminnelse om julens budskap. Johannes Dö-paren stiger in i vittnesbåset och säger: ”Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde, att han är Guds Son.” Och när Döparen avlägger sitt vittnes-börd ställer han också en diagnos, han vittnar om vari världens sjukdom består. Han pekar på Jesus och säger: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”. Orden är inte hans egna. Han knyter an till sin föregångare profeten Jesaja. Särskilt till den text om Herrens lidande tjänare som vi känner igen från långfredagen: ”Det var våra sjukdomar han bar. Han blev sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas”. Så växlar han bild. Tjänaren blir ett lamm, ett offerlamm som ger sitt liv för att bota människan från hennes svåraste sjukdom, hennes synd. Allt finns med i Johannes vittnesbörd om Jesus: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”.
Redan tidigt förstod därför kyrkan att Johannes vittnesbörd hörde hemma, inte ba-ra kring jul och påsk, utan i varje mässa. I dagens liturgi får ordet en slags förklaring i den bön som bes över offergåvorna. Först ber prästen: ”Herre, skänk oss den djupa-ste vördnad för dessa mysterier”. Så anges skälet: ”ty var gång detta offer bärs fram blir återlösningen närvarande inför våra ögon”.
Det är kyrkans allraheligaste tro att de gåvor som bärs fram förvandlas till Kristi kropp och blod. Ingen botas av en symbolisk medicin. Bönen talar också om att ett offer bärs fram. Redan när Kristus gav sin kyrka eukaristins gåva antyddes det. Je-sus sade inte bara: ”Detta är min kropp”. Han sade: ”Detta är min kropp som offras för er.” Redan när måltiden instiftas kvällen före hans lidande, förenar han måltiden med sitt offer på korset dagen efter, och med sin uppståndelse tre dagar senare. Svaret när vi firar eukaristi lyder ju: ”Din död förkunnar vi, Herre, och din uppståndelse bekänner vi”. Golgota och den öppnade graven, Kristi kors och hans uppståndel-se, blir närvarande inför våra ögon!
Döparens ord hörs ännu en gång i mässan. Efter brödsbrytelsen lyfter prästen det offrade brödet, hostian, och säger: ”Se Guds lamm, som borttager världens synder. Saliga de som blivit kallade till Lammets måltid”. Det sista ordet om ”Lammets måltid” är hämtat från Uppenbarelseboken, som ger en vision av den himmelska måltiden, där Lammets offer bär sin slutliga frukt. Eukaristin är också ett föregripande av himlen. Hela återlösningen blir närvarande inför våra ögon.
Närvaron är inte ett fotografi. Offret är verksamt. Det som en gång skedde i Kristi död och uppståndelse görs närvarande med hela sin kraft. Offret på altaret utför vad orden säger. ”Se Guds lamm som tar bort världens synder.” Eukaristins heliga offer rymmer en frälsande och helande kraft. Eukaristin är ett motmedel mot ondskan och ett botemedel mot de synder som frestar oss varje dag. Utan det eukaristiska offret skulle korset bli ett avlägset minne och världen berövas den kraftigaste medicinen mot sin allvarligaste sjukdom. Mässan hindrar världen från att gå under. Människan, också den troende, är glömsk, men i varje mässa lyfts medicinen fram för hennes ögon: ”Se Guds Lamm, som borttager världens synder”.
Eukaristins helande välsignelse ges inte automatiskt. De troende måste själva vara närvarande, med både kropp och själ. Den som är andligen frånvarande ser bara det som händer på ytan, de yttre riterna, i värsta fall som ett hokus-pokus. Där-för bereder oss kyrkan under ordets liturgi, så att våra ögon och hjärtan öppnas. Vi blir seende genom att höra och vi deltar genom vår bön.
Det är prästen som frambär offret. Men eukaristin är också hela kyrkans och varje troendes offer. Fäderna på Andra Vatikankonciliet säger högtidligt: ”När de (troende) tar del i det eukaristiska offret, som är hela det kristna livets källa och höjdpunkt, frambär de det gudomliga offret och samtidigt sig själva till Gud, för att så lära sig att offra sig själva”. De troende förenar sig med sin Herres offer. Det bröd och det vin som vi bär fram i offertoriet är symboler för oss själva. De troende förenar sina liv med Kristi överlåtelse och offer till Fadern. Vi följer honom. Vi låter oss dras till Fa-dern. ”När jag blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig,” säger Jesus. Allt bärs fram: Kropp och själ, vårt arbete, våra sjukdomar och lidanden, vår tacksägelse och lovprisning, allt läggs på patenen och gjuts i kalken. Efter åminnelsen av Kristi offer ber prästen: ”Må han fullkomna oss till en evig gåva åt dig”. Brödet och vinet förvandlas för att våra liv skall förvandlas. Kommunikanten blir helig genom att ta emot det heliga.
Eukaristin för oss in i evigheten. In i det rike där helgonen redan är och ber för oss, anförda av den saliga Jungfrun Maria, den helige Johannes Döparen och alla helgon. Kyrkan kan inte låta bli att be om fred och hälsa för hela världen. Hennes Herre har ju offrat sig för hela världens synder. Också för dem som gått före oss med trons tecken, men som behöver renas i skärselden för att kunna träda in i det gudomliga ljuset.
Augustinus skriver: ”Kyrkan upphör inte att ständigt på nytt bära fram detta offer i altarets sakrament, där det blir klart att i det som hon frambär blir hon själv framburen”. Han fortsätter: ”Om ni är Kristi lemmar då ligger ert mysterium på altaret. Ni mottar er hemlighet. På detta svarar ni ’Amen’, och därmed undertecknar ni det”.
Lovad vare du, Herre, som låter ditt offer fullborda våra liv, ditt namn till pris och ära.
Amen.
Velečasni Zlatko Sudac
hrvatskepraviceblog avatar
By hrvatskepraviceblog on 18 siječnja, 2026
Samo trinaest godina
Bio je 4. listopada 2009., blagdan sv. Franje Asiškog. Oko 23 sata primio sam SMS:
„Brate, pomozi.“
Poruku mi je poslao vlč. Zlatko Sudac. Nisam mogao ni naslutiti o čemu se radi, pa sam odmah inzistirao da se čujemo. Kategorički me molio da nikoga ne zovem i da nikoga ne obavještavam.
Uporno sam ga zvao dok se napokon nije javio. Govorio je jedva čujno, u velikim bolovima, i zamolio me da pogledam fotografije koje mi je poslao.
Ono što sam vidio bilo je duboko potresno:
Raspeti Krist, otvorene svete rane, Zlatko koji iznova proživljava Kristovu agoniju.
Razmišljao sam što da mu kažem, kako ga utješiti i barem malo olakšati bol. No ovo je bila situacija daleko zahtjevnija od svega što sam dotad doživio ili mogao zamisliti.
Na kraju sam mu rekao:
„Bog te neizmjerno voli, molit ću da patnja prestane.“
Inače, teško me je impresionirati. Prošao sam mnogo toga i svjedočio teškim, okrutnim stvarnostima, ali i stvarnostima koje nadilaze naše mogućnosti poimanja.
Zlatka sam upoznao početkom 2009. godine. Vrlo brzo postali smo prijatelji, a potom i suradnici.
Jedina osoba koja je morala znati za naš dogovor bio je pokojni mons. Valter Župan.
Sve je funkcioniralo skladno: Zlatko je bio miran jer je znao da ima osobu od povjerenja koja će biti uz njega, a ja sam bio ispunjen jer sam radio ono čemu sam oduvijek težio, što sam volio i u čemu sam se osjećao blagoslovljeno i sretnim.
Posljednji put stajali smo jedan nasuprot drugoga u Splitu, na predstavljanju knjige „Pogled iza obzorja“ Zorana Vukmana, 2012. godine.
A onda se sve preko noći promijenilo.
Novine su počele pisati senzacionalisticke naslove. Telefoni su utihnuli.
Ja sam ostao sam s tajnama i spoznajama s kojima nisam znao što učiniti.
Sve je ostalo na obećanju:
„Nazvat ću te, garantirano ćemo se čuti.“
Trebao je proći “samo” trinaest godina da telefon ponovno zazvoni.
Razgovor je bio ugodan, topao i iskren. Prisjetili smo se mnogih lijepih trenutaka, smijali se i razgovarali s lakoćom.
Zlatko je i dalje vrhunski umjetnik koji stvara veličanstvena djela. Govorio mi je o Brazilu, o favelama, o opasnostima, ali i o siromašnima kojima je pomagao, previjao rane i donosio nadu.
Ivan Remeta
https://www.maxportal.hr/naslovna/fra-jozo-grbes-iz-chicaga-svjedocio-sam-muci-velecasnog-sudca-mirisao-je-na-smirnu/
Velečasni Zlatko kaže da nam Bog govori na tisuće načina. Govori nam, u pjesmi, u ponekom susretu, u šumu valova, u zalazu sunca.
Lili Benčik/hrvatskepravice
Sunday, January 18
Blessed Maria Teresa Fasce
Promoted Devotion to Saint Rita (1881-1947) Abbess
WEB-SAINT-JAN18-MARIA TERESA FASCE © Mentnafunangann CC
Her life:
+ Maria was born in Torriglia, Genoa, Italy. As a young woman she taught catechism to children and began to love the spirituality of Saint Augustine and to have a devotion to Saint Rita of Cascia.
+ This love for Saint Rita and the Augustinian way of life inspired Maria to enter the monastery where Saint Rita lived in Cascia, Italy, in 1906. When she made religious vows one year later, she took the name “Maria Teresa Eletta.”
+ The community was in decline when Maria Teresa entered, and she struggled to persevere in her vocation. Although she left the community for a time in 1911 to continue her discernment, she decided to return and professed solemn vows in 1912.
+ Maria Teresa was named novice mistress in 1914 and was finally elected abbess in 1920. She held this office until her death in 1947.
+ During her time as abbess, Maria Teresa promoted devotion to Saint Rita, who desired to bring people to God through the saint. At this time, the Augustinian nuns in Cascia began to bring in orphans, and an seminary for future Augustinian priests, a retreat house, and other charitable works grew up around the chapel-shrine of Saint Rita, inspired by the faith and love of Mother Maria Teresa.
+ Blessed Maria Teresa Fasce died on January 18, 1947, and was beatified in 1997; her memory is celebrated among the Augustinians on October 12.
For prayer and reflection:
“Live then, all of you, in harmony and concord; honor God mutually in each other; you have become His temples.”—from The Rule of Saint Augustine, no. 8
Spiritual bonus:
On this day, we also remember three women who were martyred for their Christian Faith in 293. Saints Archelais, Thecla, and Susanna are collectively honored as the Martyrs of Salerno.
Prayer
O God, who called your handmaid blessed Maria Teresa to seek you before all else, grant that, serving you, through her example and intercession, with a pure and humble heart, we may come at last to your eternal glory. Through our Lord Jesus Christ, your Son, who lives and reigns with you in the unity of the Holy Spirit, God, for ever and ever. Amen.
(from The Roman Missal: Common of Holy Men and Women—For a Nun)
Saint profiles prepared by Father Silas Henderson, S.D.S.Sunday, January 18
Second Sunday in Ordinary Time
Prayer for the Morning
Our Lord is the God of holiness.
Let us praise him!
Glory to the Father, and to the Son,
and to the Holy Spirit, as it was in the beginning,
is now, and will be for ever. Amen. Alleluia!
HymnMeter: CM
This hymn can be sung to the tune used for
We Walk by Faith
Up, up, my soul, on wings of praise,
No other service know;
In holy strains the love express
That fires the heart below.
Burn, burn, my soul, and ever be
With holy ardor fired,
And, strongly armed with firm resolve,
Be evermore inspired.
Pour forth a bloodless offering
Of hymns and holy lauds,
And weave a garland rich and fair
To crown the King of gods.
Psalm 93
Put on the new self, which is being renewed, for knowledge, in the image of its creator. (Col 3:10)
Each of us is called to be an imitator of Christ. By becoming more and more like Christ we receive a share in his holiness and become cooperators in the work of redemption. Let us abandon all things that draw us away from this awesome vocation, and let us live for God alone.
The Lord is king, with majesty enrobed;
the Lord has robed himself with might,
he has girded himself with power.
The world you made firm, not to be moved;
your throne has stood firm from of old.
From all eternity, O Lord, you are.
The waters have lifted up, O Lord,
the waters have lifted up their voice,
the waters have lifted up their thunder.
Greater than the roar of mighty waters,
more glorious than the surgings of the sea,
the Lord is glorious on high.
Truly your decrees are to be trusted.
Holiness is fitting to your house,
O Lord, until the end of time.
Glory to the Father….
Word of GodEphesians 4:17-24
I declare and testify in the Lord that you must no longer live as the Gentiles do, in the futility of their minds; darkened in understanding, alienated from the life of God because of their ignorance, because of their hardness of heart, they have become callous and have handed themselves over to licentiousness for the practice of every kind of impurity to excess. That is not how you learned Christ, assuming that you have heard of him and were taught in him, as truth is in Jesus, that you should put away the old self of your former way of life, corrupted through deceitful desires, and be renewed in the spirit of your minds, and put on the new self, created in God’s way in righteousness and holiness of truth.
As he who called you is holy, be holy yourselves
in every aspect of your conduct.
(1 Pt 1:15)
Canticle of Zechariah
God did not call us to impurity but to holiness. (1 Thes 4:7)
Blessed be the Lord, the God of Israel;
he has come to his people and set them free.
He has raised up for us a mighty savior,
born of the house of his servant David.
Through his holy prophets he promised of old
that he would save us from our enemies,
from the hands of all who hate us.
He promised to show mercy to our fathers
and to remember his holy covenant.
This was the oath he swore to our father Abraham:
to set us free from the hands of our enemies,
free to worship him without fear,
holy and righteous in his sight
all the days of our life.
You, my child, shall be called the prophet
of the Most High;
for you will go before the Lord to prepare his way,
to give his people knowledge of salvation
by the forgiveness of their sins.
In the tender compassion of our God
the dawn from on high shall break upon us,
to shine on those who dwell in darkness
and the shadow of death,
and to guide our feet into the way of peace.
Glory to the Father…
Intercessions
We seek to respond to the universal call to participate in the holiness of Christ, and so we pray:
R/Make us holy, as you are holy.
As we join in the Church’s work on earth,
– may we further God’s reign of love. R/
As we work for the betterment of society,
– may we grow in charity. R/
As we participate in the earthly liturgy,
– may we echo the praises of heaven. R/
Personal intentions
Our Father….
Father of holiness, you sent your Son among us to show us the way to holiness. In your mercy, sanctify each moment of our earthly life, that we may live joyfully with you for ever in heaven. Through Christ our Lord. Amen.Prayer for the Evening
God is our master; we are his servants and his friends.
Let us praise him!
Glory to the Father, and to the Son,
and to the Holy Spirit, as it was in the beginning,
is now, and will be for ever. Amen. Alleluia!
HymnMeter: SM
This hymn can be sung to the tune used for
’Tis Good, Lord, to Be Here
You servants of the Lord,
Each in his office wait,
Observant of his heavenly word,
And watchful at his gate.
Watch: ’tis your Lord’s command,
And while we speak, he’s near;
Mark the first signal of his hand,
And ready all appear.
O happy servant he
In such a posture found!
He shall his Lord with rapture see,
And be with honor crowned.
Christ shall the banquet spread
With his own royal hand,
And raise that favorite servant’s head
Amid the angelic band.
Psalm 113
You are my witnesses, says the Lord,/ my servants whom I have chosen. (Is 43:10)
As Christians we are servants of God, and we become holy through obedience. But we are also brothers of Jesus by adoption and friends through his abundant goodness. Let us rejoice in our privileged status, and let us be humbled as God stoops down to be with us.
Praise, O servants of the Lord,
praise the name of the Lord!
May the name of the Lord be blessed
both now and for evermore!
From the rising of the sun to its setting
praised be the name of the Lord!
High above all nations is the Lord,
above the heavens his glory.
Who is like the Lord, our God,
who has risen on high to his throne
yet stoops from the heights to look down,
to look down upon heaven and earth?
From the dust he lifts up the lowly,
from his misery he raises the poor
to set him in the company of princes,
yes, with the princes of his people.
To the childless wife he gives a home
and gladdens her heart with children.
Glory to the Father….
Word of GodJohn 15:12-17
This is my commandment: love one another as I love you. No one has greater love than this, to lay down one’s life for one’s friends. You are my friends if you do what I command you. I no longer call you slaves, because a slave does not know what his master is doing. I have called you friends, because I have told you everything I have heard from my Father. It was not you who chose me, but I who chose you and appointed you to go and bear fruit that will remain, so that whatever you ask the Father in my name he may give you. This I command you: love one another.
Upon my servants and my handmaids/
I will pour out a portion of my spirit.
(Acts 2:18)
Canticle of Mary
He has looked with favor on his lowly servant.
My soul proclaims the greatness of the Lord,
my spirit rejoices in God my Savior
for he has looked with favor on his lowly servant.
From this day all generations will call me blessed:
the Almighty has done great things for me,
and holy is his Name.
He has mercy on those who fear him
in every generation.
He has shown the strength of his arm,
he has scattered the proud in their conceit.
He has cast down the mighty from their thrones,
and has lifted up the lowly.
He has filled the hungry with good things,
and the rich he has sent away empty.
He has come to the help of his servant Israel
for he has remembered his promise of mercy,
the promise he made to our fathers,
to Abraham and his children for ever.
Glory to the Father…
Intercessions
We seek to serve and love you in all that we do. So we pray:
R/Make us worthy servants.
That our daily work may be done for the glory of God,
– and for the upbuilding of God’s kingdom on earth. R/
That we may serve those who are less fortunate than ourselves,
– and be agents of God’s mercy. R/
That we may serve God through our lives of prayer,
– and give him praise at all times. R/
Personal intentions
Our Father….
May the God of peace himself make us perfectly holy, and may we entirely, spirit, soul, and body, be preserved blameless for the coming of our Lord Jesus Christ. Amen. (cf. 1 Thes 5:23)
Marian Antiphon
Like balm poured out is your name,
O Mother of God;
wherefore young maidens have exceedingly loved you.
Translated by James Monti
Salve, Regina, mater misericordiae;
vita, dulcedo, et spes nostra, salve.
Ad te clamamus, exsules filii Evae.
Ad te suspiramus, gementes et flentes
in hac lacrimarum valle.
Eia ergo, advocata nostra,
illos tuos misericordes oculos
ad nos converte.
Et Iesum, benedictum fructum ventris tui,
nobis post hoc exsilium ostende.
O clemens, O pia, O dulcis Virgo Maria.
Hail, holy Queen, mother of mercy,
our life, our sweetness, and our hope.
To you do we cry,
poor banished children of Eve.
To you do we send up our sighs,
mourning and weeping in this valley of tears.
Turn then, O most gracious advocate,
your eyes of mercy toward us,
and after this our exile
show unto us the blessed fruit of your womb, Jesus.
O clement, O loving, O sweet Virgin Mary.
V/ Pray for us, O holy Mother of God,
R/ That we may be made worthy of the promises of Christ.
The Blessed Virgin Mary is NOT a Person of the Trinity: Philomarianites, Collyridianism, Latria, and Hyperdulia.
.
In these days, it seems that even many Catholics are confused about whether Catholics worship Mary. The constant teaching of the Church has been that God alone is to be given Latria, or worship as God. The saints are honored and reverenced as manifesting the glory of God (not their own glory) in dulia. The Blessed Virgin Mary as the very greatest saint who never said no to what God willed is given hyperdulia, or the greatest honor as a saint.
.
Part of the problem is in the changes in language. In English, the word “worship” has changed its meaning.
.
“Old English worðscip, wurðscip (Anglian), weorðscipe (West Saxon) “condition of being worthy, dignity, glory, distinction, honor, renown,” from weorð “worthy” (see worth) + -scipe (see -ship). Sense of “reverence paid to a supernatural or divine being” is first recorded c. 1300. The original sense is preserved in the title worshipful ‘honorable’ “
.
As a noun, it has been used as a title of respect:
(Government, Politics & Diplomacy) chiefly Brit (preceded by: Your, His, or Her) a title used to address or refer to a mayor, magistrate, or a person of similar high rank.
.
So it is also with the Spanish word “divina”. When used in refernce to the Blessed Mother, “divina” means holy or blessed, not divine in the usual English sense.
.
However, both in the past, and in modern times, there are those who do not follow the teaching of Holy Mother Church regarding Mary. Some would demote Mary to nothing more than a disposable human incubator for Jesus. At the other extreme are those who wish to elevate Mary to the rank of goddess. This is a heresy, and not the teaching of the Catholic Church.
.
The Philomarianites or Collyridians lived in Arabia in the fourth century. John Damascene, Leontius of Byzance and Epiphanius all write of them. This heresy lasted about 100 years, existing between 350 and 450 A.D. This Gnostic Collyridian sect was comprised of mostly women who combined Catholic and Pagan rituals and beliefs and fused them into a new religion. The priestesses of this sect used to present Our Lady with cakes or a special kind of bread (kolluris) intended as offerings as was the custom in pre-Christian times. This practice seems to have been imported from Thrace.
.
This false belief was refuted by Epiphanius, the bishop of Salamis, and close friend of Jerome in his apologetic Panarion (Medicine Box).
.
“The doctrine of this sect is quite ridicuous and, one might say, an old folk’s tale. For which scripture ever taught such a thing? Which of the prophets ever bade us worship a man, to say nothing of a woman? For (Mary) is a chosen vessel, but a woman, and in no way different in nature, highly honored though she is in her will and her senses, as are the bodies of the saints.” (Epiphanius, Panarion, 79:5:1-2; 374 AD)
.
“Although Mary is the most beautiful and holy and worthy of praise, we don’t owe her adoration.” (Haer. 79, 7, PG 42, 752)
.
“Adoration must cease. For Mary is no goddess nor has she received her body from heaven. (oute gar theos hae Maria oute ap’ouranou exousa to soma)” (Haer. 78, 24).
.
St. Ambrose also states the Church’s opposition to adoring the Virgin:
“It can scarcely be doubted that the Holy Spirit too is to be adored when He that, according to the flesh, was born of the Holy Spirit is to be adored. And let no one divert this to the Virgin Mary: Mary was the temple of God, not the God of the temple. And therefore He alone is to be adored, who was working in the temple.” (Ambrose, On the Holy Spirit, 3:11:79; 381 AD)
.
It is quite probable that Mohammed also met these Gnostic heretics, because in the Koran he mentions that Christians believe there are three Gods, that is to say God the Father, Mary, and Jesus. This false understanding has continued to our present day, with some groups promoting this false Trinity, conflating Mary with the Holy Spirit. This has probably been augmented by the Jewish Kabbalah in which the Shekhinah is a divine feminine aspect of the glory of God, and elevated to the status of a goddess.
.
All of this is refuted by Mary herself who says, “Ecce ancilla Domini” or “Behold the handmaid of the Lord.” and “My soul proclaims the greatness of the Lord, my spirit rejoices in God my Savior for he has looked with favor on his lowly servant.” She is the handmaid and servant of the Lord, not a goddess.